...
Saknar att ha något att tro på
I've wating here for you
Vad fan gjorde jag hemma igår kväll... Varför var jag inte ute, drack öl, hetsrökte mentholcigg och skrattade? Fattar inte vad som hände. Somnade halv 11 i min egen ensamhet och nästan njöt av det. Fast fortfarande så fanns den där känslan i bröstet om att jag var ensam.
"Glöm ej den som vandrar ensam" står det skrivit på min vänstra underarm med bläck. Men om det är jag som vandrar ensam då? Hur ska jag kunna få andra att inte glömma mig? Och om de redan har glömt mig.. hur ska jag få dem att återupptäcka mig?
I just couldn't say
Denna bloggen är till för mig. Endast mig. och ni sorgliga jävlar som vill ta del av mitt liv såklart. Jag kommer att vara anonym, inte skriva ut riktigt namn, plaster eller liknande för att inte hamna i problem. Jag behöver bara någonstans att samla mina tankar.
allt som behöver förklaras om mig är följande punkter:
-Tjej
-17 år
-Singel
-Lever i kärnfamilj
-och har nog ett jävligt normalt liv.
Kanske det som är problemet?
