110320

Jag börjar bli rädd för mig själv.
Rädd för min mathållning, rädd för mitt beteende, rädd för min personlighet.
Kommer bli ett benigt Anorexiaäckel som ingen kommer bry sig om bara för att jag varit för dryg för mitt eget bästa. Happ happ. Fint liv. Om två veckor är jag myndig, då ska jag sänka mina sorger i alkohol. Bra skit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0